Tiden.

Det är konstigt hur det kan kännas som att tiden flyger förbi
samtidigt som något som hände för två månander sedan
kan kännas som evigheter sedan.

Lite mer än två tredjedelar av sommaren har pacerat,
det är nästan så man inte vågar säga det.
För jag vet hur bortskämd med ledighet man kan tyckas vara.
Men det beror ju i och för sig på vad man gör av ledigheten.
Jag är inne på sluttampen gällande jobbandet, fyra arbetsdagar kvar.
Och jag kan inte låta bli att längta till terminsstarten.
Det är liksom något visst över den.
Nya block och pennor, kalenderblad som fortfarande är prydligt antecknade.
Den där förväntan som sägs hänga i luften, det är nog den jag längtar till.
Samtidigt som jag vill stanna kvar i sommaren.
Studerna borta från vardagen.

Det är som med tiden ungefär, dubbelt.
Jag längtar till det som väntar efteråt,
men samtidigt vill jag inte gå mista om en endaste droppe av det som är nu.

/Sandra