Jag känner att stämningen kräver ännu en kopp kaffe.
Idag är en sådan där trött dag,
ja ni vet när det finns massor att ta sig för men allting liksom stannar upp vid den där tröttheten.
Så en promenad kring kvarteret och sedan en kopp kaffe på det.
Jag tror att det är vad jag behöver.
Hoppas hösten är lika vacker hos er som den är här.
Doften av äpple och plommon som ligger som ett täckte över bostadsområdet.
Regnet som äntligen öser ner.
Mörkret utanför fönstret och ljusen inomhus.
Kylan som drar, raggsockorna och filtarna som värmer.
Jag gillar det!
Och igår for jag äntligen till blomsteraffären för att köpa mig lite fint att plantera till uteplatsen. Bollkryss, ljung, murgröna och bärljung. Hösten är så otroligt vacker!
En sak som jag ofta funderar över är alla människor man har runtomkring sig men som man egentligen inte känner.
Vår granne tillexempel, han som har så fin ordning i sin trädgård, gillar att grilla och tar cykeln till jobbet. Vem är han egentligen? Eller killen som rastar sin Golden Retriever i parken mitt emot vår lägenhet. Vad tycker han om att göra om dagarna? Vad heter den söta lilla damen som oavsett väder målmedvetet drar sin bärkasse på hjul till och från affären? Och vilka historier bär mannen som varje morgon och kväll promenerar förbi vårt fönster på väg till stadens härbärge på?
Sådant tänker jag ofta på.
Och så känner jag ett litet stänk av vemod,
för tänk om jag bor granne med min bästa vän, utan att veta om det!