Ett oförutsägbart april.

Det är nästan så att mars fick mig att tro att aprilvädret skulle utebli i år, men icke.

Isande kallt, snöblandat och blåsigt, men trots det strålar nyplockade vitsippor på rumsbordet.

Det är något med det där ambivalenta i vädret, det färgar liksom av sig på insidan av mig.

Ljust, mörkt, kallt, varmt, stilla, stormigt.

Men hela tiden finns de där små skärvorna av tappert liv som påminner om att vi går mot ljusare tider.

Som en hel skogsdunge full av vitsippor, hukande för regnskurarna
och fåglarna som fortsätta sjunga en bra stund efter det att kvällsmörkret fallit.
Eller som värmen i en kram och uppriktigheten i frågan om hur dagen varit.
Ja, det är tur att de där skärvorna finns.

Det får mig att härda ut ett oförutsägbart april.

/Sandra