När inget annat ryms än vilan.

Denna solfattiga sommar har bjudit på ett oerhört lugn,
och jag skulle ljuga om jag sa annat än att det varit absolut nödvändigt.
Efter ett allt för omtumlande år behövde vi den där vilan.
Vi har hittat den lite här och där, ibland har den varit svårare att få fatt i
men på vissa platser är det som om inget annat ryms.

Som här tillexempel...

När hösten är som vackrast gör det ont i mig.

När hösten är som vackrast gör det ont i mig.

För då vet jag att den snart är över.

Lika plötsligt som den kom.

Som ett sprakande fyrverkeri som exploderar gnistrande i några få sekunder

för att sedan försvinna och inte lämna annat än rök efter sig.

Och då väcks vemodet i mig.

Insikten om att dagarna går så fort och tiden liksom flyger.

Och kanske att det tröstar, vetskapen om att den vackra hösten kommer åter med sitt fyrverkeri.

 Kanske är det det som gör det så oändligt vackert, att det bara varar ett litet litet tag.

Den där bitterljuva känslan som liksom kommer med vemodet.

För nästan exakt ett år sedan formulerade jag mig på det här viset.

Nu är det höst igen och jag känner precis samma sak nu som då.

/Sandra

Samla minnen.

Jag trillade över lite gamla foton häromdagen.
Jag är så tacksam över att redan ha så många minnen tillsammans med den där mannen.

Som några dagar i skärgården en sommar innan glasögon och långa flätor.

/Sandra

En blåsig sensommardag vid havet.

Igår firade jag och Erik att vi varit förlovade i 4 år.
Eller firade och firade, jag mindes det först idag.
Men likväl var det ju 4 år sedan igår,
och det är ju inte som att vi brukar fira de där dagarna något märkbart.
Nej för mig räcker det med en puss på pannan i efterskott,
den ständiga glädjen över att det är just han som är min man
och så minnet av den där blåsiga sensommardagen vid havet
då vi bestämde oss för att låta det vara så för alltid.

/Sandra

Liten.

Två av mina absoluta favoritbilder!
Tillsammans med mina systrar och vår älskade Morfar,
Morfar som jag minns som en av de varmaste människorna på jorden.
Vissa stunder längtar jag tillbaka till att vara liten,
få sitta i det där knät och lyssna på alla sagor,
äta hårda karameller och nästan drunkna i Morfars bullriga skratt.
Bara få vara liten och känna mig totalt trygg.

/Sandra
 

Att få vara din fru.

Idag firar vi tre år som gifta, det är en lycka för stor att greppa.
Jag känner mig så otroligt rik.

/Sandra

Någonstans att stoppa orden.

Men hur fin är den inte?!

Jag kunde helt enkelt inte låta bli.

/Sandra

Mod, mitt hjärta.

Bildkälla

"Mod, mitt hjärta, hade den viskat... hon var säker på att det var Aslans röst",

/Sandra

Den ultimata listan!

Bildkälla

Jag sätter extremt stor tilltro till vila, träning, nyfikenhet och rutiner.
Jag vet att det ökar förutsättningarna för att jag ska må bra.
Trots det tycker jag att det är svårt.
Jag måste påminna mig om det, nästan varje dag.
Då är det bra att ha en lista!
Ja jag älskar ju listor så det fungerar liksom bra på mig.
Egentligen borde det ju vara en självklarhet,

men ibland måste man nog låta sig påminnas,
att "mitt bästa" är absolut tillräckligt.
Minns det!

/Sandra

Söderköping.

För några helger sedan for jag och Erik till fina Söderköping.

Planen var att bara vara lediga.

Söderköping var alldeles sådär pittoreskt sött som man kan tänka sig.

Det varma vårvädret gjorde inte saken sämre.
Och medan vi hand i hand strosade gata upp och gata ner,
 i jakt på kulisser från Madicken, så slog det mig;
vad rikligt välsignad jag är.

/Sandra

Ett oförutsägbart april.

Det är nästan så att mars fick mig att tro att aprilvädret skulle utebli i år, men icke.

Isande kallt, snöblandat och blåsigt, men trots det strålar nyplockade vitsippor på rumsbordet.

Det är något med det där ambivalenta i vädret, det färgar liksom av sig på insidan av mig.

Ljust, mörkt, kallt, varmt, stilla, stormigt.

Men hela tiden finns de där små skärvorna av tappert liv som påminner om att vi går mot ljusare tider.

Som en hel skogsdunge full av vitsippor, hukande för regnskurarna
och fåglarna som fortsätta sjunga en bra stund efter det att kvällsmörkret fallit.
Eller som värmen i en kram och uppriktigheten i frågan om hur dagen varit.
Ja, det är tur att de där skärvorna finns.

Det får mig att härda ut ett oförutsägbart april.

/Sandra

There is a Crack in Everything..

Bildkälla

Hur jag älskar när orden hittar rätt och bli sådär vackra.

/Sandra

And always call it home.

Bildkälla

Åtta år!

Idag har vi varit tillsammans i åtta år,

min allra finaste vän och jag!
Han är så mycket av min lycka och ord kan inte beskriva hur mycket han betyder.

/Sandra

Kämpa för varenda unge.

Varje dag, året om kränks och utnyttjas barn medan omvärlden tittar på – eller bort.
Så skulle det inte behöva vara.
Tillsammans kan vi förändra förutsättningarna för miljontals barn världen över.

Det går att skydda barn mot våld, övergrepp och exploatering. Det går att ge dem trygghet, utbildning och mat för dagen. Och det går att befria barn från ett liv som soldat, gatubarn eller prostituerad.

UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation, finns på plats i regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar och arbetar dygnet runt för att ALLA barn ska få den barndom som de har rätt till. Det handlar om så självklara saker som till exempel rent vatten, vaccin mot dödliga sjukdomar, bra hälsovård, skola och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering.

På unicef.se kan du vara med och kämpa för varenda unge, eller sprid budskapet du också genom att blogga, twittra eller "facebooka" om barns rättigheter.

Vi kanske inte kan förändra världen idag, men allt stort börjar med något litet.

Du kan göra större skillnad än du tror.

/Sandra

Min Mormor.

Dagen efter min 25 årsdag, den 24 januari, skulle min älskade Mormor fyllt 90 år.
Det finns så mycket jag skulle vilja berätta om henne,
min starka, roliga och fantastiskt modiga Mormor.
Men det är svårt att hitta orden,
de känns liksom så små i jämförelse med det jag vill fånga.

Jag saknar henne.
En av mina bästa vänner och största förebilder.
Min Mormor.

/Sandra

Cry if you must.

Bildkälla

Tacksamhet!

Människor som jag kan få vara lika nära skrattet som gråten tillsammans med.

/Sandra

Förgäves?!

"Nej, det är aldrig förgäves att sitta en stund hos en medmänniska.
Det är aldrig förgäves att leka med ett barn.

Det är aldrig förgäves att gråta i sin ensamhet över nån som fick det allt för tungt.
Det är aldrig förgäves att sucka och be."

Bästa Tomas Sjödin finner alltid orden så väl.
Lyssna på hans vinterprat, här!

/Sandra

Reagera, beröras och agera!

Tyfonen Haiyan som har dragit in över Filippinerna har drabbat miljontals människor. Som alltid i katastrofer är det barnen som drabbas hårdast.

UNICEF finns på plats och högsta prioritet är nu att rädda barns liv. UNICEF delar ut mediciner, mat, rent vatten och hygienartiklar till de drabbade barnen och deras familjer.

Hjälp UNICEF att rädda barns liv, ge en gåva nu.

Det är så svårt att förstå den utsatthet människor lever i runt om i världen.
Bekvämligheten och tryggheten i mitt eget liv gör det liksom svårt att begripa.
Oberoende av vad det är som gör att jag vill hjälpa så försöker jag gör vad jag kan.
Det finns så mycket orättvisa och så stora behov på så många platser.
Och katastrofen i Filippinerna är förhoppningsvis inte en nyhet.
Men även om vi nu, under en veckas tid, matats med bilder på sönderstormade städer, hungriga, trötta och förtvivlade människor, siffror och statistik över hur många människors som drabbats och hur stora hjälpbehoven faktiskt är.
Ibland är det som att all denna information på något konstigt vis gör oss blinda.
Men det är ju på riktigt, människor lider på riktigt!

Så låt oss inte trubbas av, låt oss fortsätta reagera, beröras och agera! 

/Sandra