Sandra RuthLouise på Live at Heart

På lördag, 5e september, klockan 19.00 spelar jag med band på Scandic Grand Cupol i Örebro.
Konserten är en del av musikfestivalen Live at Heart!
Varmt, varmt välkomna!

/Sandra

När inget annat ryms än vilan.

Denna solfattiga sommar har bjudit på ett oerhört lugn,
och jag skulle ljuga om jag sa annat än att det varit absolut nödvändigt.
Efter ett allt för omtumlande år behövde vi den där vilan.
Vi har hittat den lite här och där, ibland har den varit svårare att få fatt i
men på vissa platser är det som om inget annat ryms.

Som här tillexempel...

Ja den där planen.

Ja de där planen jag berättade om, 

det är väl vad man egentligen skulle kunna kalla för nyårslöften. 

Men det känns mindre kravfullt att kalla det för planer, 

för det är ju snarare förhoppningar än löften. 

Saker som jag vet att jag mår bra av, 

som jag vill bli bättre på och lämna mer utrymme för helt enkelt. 

Så det är det jag funderar på att göra även här.

Lämna plats åt det jag håller allra varmast.

/Sandra

Efter ledigheten.

Ett blogginlägg, tro det eller ej!
Som de flesta andra har vi ägnat de senaste veckorna åt jul- och nyårsfiranden, och vila.
Det är så skönt att känna att man har tiden,
tid att bara andas, lyssna, prata, läsa, skriva och promenera.
Aldrig har semestern känts så välbehövlig.

Här är några av de saker jag ägnat tiden åt.
Kan starkt rekommendera dig att göra det samma.

Svt:s dokumentärserie om Astrid Lindgren

Tomas Sjödins vinterprat i P1 

Tack för musiken med bästa Sarah Dawn Finer

På återseende! 

/Sandra

När hösten är som vackrast gör det ont i mig.

När hösten är som vackrast gör det ont i mig.

För då vet jag att den snart är över.

Lika plötsligt som den kom.

Som ett sprakande fyrverkeri som exploderar gnistrande i några få sekunder

för att sedan försvinna och inte lämna annat än rök efter sig.

Och då väcks vemodet i mig.

Insikten om att dagarna går så fort och tiden liksom flyger.

Och kanske att det tröstar, vetskapen om att den vackra hösten kommer åter med sitt fyrverkeri.

 Kanske är det det som gör det så oändligt vackert, att det bara varar ett litet litet tag.

Den där bitterljuva känslan som liksom kommer med vemodet.

För nästan exakt ett år sedan formulerade jag mig på det här viset.

Nu är det höst igen och jag känner precis samma sak nu som då.

/Sandra

Samla minnen.

Jag trillade över lite gamla foton häromdagen.
Jag är så tacksam över att redan ha så många minnen tillsammans med den där mannen.

Som några dagar i skärgården en sommar innan glasögon och långa flätor.

/Sandra

Vi hittade en fin vägg.

Precis innan sommaren var vi med kören i Ryssland.
Där hittade vi en fin vägg.
Bästa Otto hade sin kamera med sig och lyckades fånga det här..

/Sandra

En blåsig sensommardag vid havet.

Igår firade jag och Erik att vi varit förlovade i 4 år.
Eller firade och firade, jag mindes det först idag.
Men likväl var det ju 4 år sedan igår,
och det är ju inte som att vi brukar fira de där dagarna något märkbart.
Nej för mig räcker det med en puss på pannan i efterskott,
den ständiga glädjen över att det är just han som är min man
och så minnet av den där blåsiga sensommardagen vid havet
då vi bestämde oss för att låta det vara så för alltid.

/Sandra

Liten.

Två av mina absoluta favoritbilder!
Tillsammans med mina systrar och vår älskade Morfar,
Morfar som jag minns som en av de varmaste människorna på jorden.
Vissa stunder längtar jag tillbaka till att vara liten,
få sitta i det där knät och lyssna på alla sagor,
äta hårda karameller och nästan drunkna i Morfars bullriga skratt.
Bara få vara liten och känna mig totalt trygg.

/Sandra
 

Trösteligt.

Vi ska spela lite grann i sommar, Erik och jag.
Den 12 juli i Näsby utanför Vetlanda och kvällen därefter, alltså den 13 juli, på Donsö.
Vi bjuder både lånat och eget under rubriken "Trösteligt".
Den som så önskar är varm välkommen att lyssna.

/Sandra

Att få vara din fru.

Idag firar vi tre år som gifta, det är en lycka för stor att greppa.
Jag känner mig så otroligt rik.

/Sandra

Nils-Hennings day of fun!

Den årliga semesterdagen med Hennings gick av stapeln för två veckor sedan,
det kan ju sällan bli annat än trevligt.
Harry Potter - The Exhibition i Norrköping, och lyckan var total!
Våra hp-hjärtan hoppade till och med över några slag, av ren och skär glädje.
Efter det for vi till fina Söderköping.
Solen sken, maten var god, glassen på smultronstället likaså.
Allra bäst var naturligtvis sällskapet.
Sällskapet som vi nu försöker klara oss utan nära på en hel sommar,
 det återstår att se hur det ska gå.

Hoppas ni mår väl och att sommaren är vacker där ni befinner er.
Tack för att ni hittar hit trots vår högst sporadiska kontinuitet. 

/Sandra

Någonstans att stoppa orden.

Men hur fin är den inte?!

Jag kunde helt enkelt inte låta bli.

/Sandra

Gräsmattan sparar våra minnen.

Sommaren som kommer blir vår fjärde sommar här, vår fjärde sommar som gifta.

Och jag älskar att gräsmattan sparar våra minnen.

För blommorna jag planterat tidigare vårar har lämnat spår efter sig.

Dessa tappra räddade jag undan gräsklipparen häromdagen.

 De påminner mig om försommaren vi flyttade in,

ledigheten efter bröllopet som vi spenderade med att måla om varenda vägg i hela lägenheten, samtidigt!

Grillkvällar med vänner på uteplatsen, kaffe och våfflor i solen,

Sommar i p1 och möbelrenovering....

Och på något magiskt vis ryms allt det där i en liten blomma.

/Sandra

Mod, mitt hjärta.

Bildkälla

"Mod, mitt hjärta, hade den viskat... hon var säker på att det var Aslans röst",

/Sandra

Den ultimata listan!

Bildkälla

Jag sätter extremt stor tilltro till vila, träning, nyfikenhet och rutiner.
Jag vet att det ökar förutsättningarna för att jag ska må bra.
Trots det tycker jag att det är svårt.
Jag måste påminna mig om det, nästan varje dag.
Då är det bra att ha en lista!
Ja jag älskar ju listor så det fungerar liksom bra på mig.
Egentligen borde det ju vara en självklarhet,

men ibland måste man nog låta sig påminnas,
att "mitt bästa" är absolut tillräckligt.
Minns det!

/Sandra

Kvällssolen om våren.

Jag älskar våren!
Liv som äntligen vågar efter en lång höst och en kall vinter.

Det ryms så mycket klyschig symbolik i det att jag blir alldeles varm i själen.

/Sandra

En del tv-tittande är faktiskt bra för barn!

/Sandra

Söderköping.

För några helger sedan for jag och Erik till fina Söderköping.

Planen var att bara vara lediga.

Söderköping var alldeles sådär pittoreskt sött som man kan tänka sig.

Det varma vårvädret gjorde inte saken sämre.
Och medan vi hand i hand strosade gata upp och gata ner,
 i jakt på kulisser från Madicken, så slog det mig;
vad rikligt välsignad jag är.

/Sandra

Ett oförutsägbart april.

Det är nästan så att mars fick mig att tro att aprilvädret skulle utebli i år, men icke.

Isande kallt, snöblandat och blåsigt, men trots det strålar nyplockade vitsippor på rumsbordet.

Det är något med det där ambivalenta i vädret, det färgar liksom av sig på insidan av mig.

Ljust, mörkt, kallt, varmt, stilla, stormigt.

Men hela tiden finns de där små skärvorna av tappert liv som påminner om att vi går mot ljusare tider.

Som en hel skogsdunge full av vitsippor, hukande för regnskurarna
och fåglarna som fortsätta sjunga en bra stund efter det att kvällsmörkret fallit.
Eller som värmen i en kram och uppriktigheten i frågan om hur dagen varit.
Ja, det är tur att de där skärvorna finns.

Det får mig att härda ut ett oförutsägbart april.

/Sandra